Upptäckten sker genom länkar
Google uppger att den överväldigande majoriteten av nya sidor det hittar varje dag kommer från länkar. En sida som ingenting länkar till förlitar sig enbart på en webbplatskarta, vilket är en långt svagare presentation: en post i en karta bär, till skillnad från en länk, inget sammanhang om vad sidan är till för.
Just den skillnaden förklarar varför intern länkning inte är en optimering man lägger på i efterhand. Den är mekanismen genom vilken en webbplats alls upptäcks, och den enda delen av länkförvärv som inte kräver någons tillstånd. Du bestämmer inte vem som länkar till dig utifrån; du bestämmer helt hur dina egna sidor hänger ihop.
Länktexten är en beskrivning
Länktexten talar om för läsare och sökmotorer vad som väntar på andra sidan. «Läs mer» beskriver ingenting, och «klicka här» beskriver mindre. En kort fras som namnger målets ämne beskriver det för båda publikerna samtidigt, och kostar inte ett extra ord.
Impulsen att överoptimera är värd att stå emot här. En länktext som upprepar exakt samma fras på varje länk in mot en sida läses som tillverkad snarare än skriven; den naturliga varianten — varierade formuleringar som ändå namnger ämnet — är på en gång bättre prosa och bättre signal. Skriv länken som du skulle säga den högt.
| Länktext | Vad den förmedlar |
|---|---|
| Läs mer | Ingenting om målet |
| Klicka här | Ingenting, plus ett antagande om enheten |
| den här guiden | Att något är en guide, och inte mer |
| hur hreflangs återlänkar fungerar | Ämnet, djupet och skälet att klicka |
Djup och riktning
Googles praktiska krav är enklare än en klickdjupsformel: varje viktig sida bör ha minst en länk från en annan sida som Google kan genomsöka. Sidor som är svåra att nå är också lättare att bli föräldralösa av misstag och svårare för användare att upptäcka.
Länka framåt från nav till användbara detaljsidor och tillbaka där det hjälper navigeringen. Kontextuella länkar är värdefulla eftersom beskrivande ankartext och omgivande kopia förklarar varför destinationen är viktig; Navigering över hela webbplatsen kan fortfarande vara användbar när den verkligen hjälper människor att flytta runt på webbplatsen.
- Lista de sidor som verkligen betyder något — de som förtjänar trafik.
- Se för var och en hur många klick som skiljer den från startsidan.
- Där siffran är hög, fråga vilken befintlig sida som borde länka till den.
- Lägg länken i brödtexten, med en länktext som namnger ämnet.
- Kontrollera att den omvända riktningen också finns, så att paret är förbundet åt båda håll.
Där intern länkning tyst går fel
De flesta webbplatser har inget problem med sin länkstrategi. De har ett fåtal bestämda defekter som samlats på hög utan att någon beslutat om dem.
| Defekt | Verkan |
|---|---|
| Länkar bara i huvudnavigeringen | Varje sida får samma generiska behandling |
| Interna länkar som går via omdirigeringar | Bortkastad genomsökning och en utspädd signal |
| Länkar till icke-kanoniska varianter | Signaler delade mellan adresser som borde vara en |
| nofollow mot dina egna sidor | Du undanhåller ditt förord för sidor du styr över |
| Sidnumrering som gömmer djupa poster | Bortom sida två blir allt oåtkomligt |
Att länka är att beskriva din webbplats
Formen på dina interna länkar är ett argument om vad din webbplats handlar om. En sida med tjugo länkar som pekar mot den från relevanta sammanhang beskrivs, om och om igen, som viktig för det ämnet. En sida med en sidfotslänk beskrivs som en eftertanke, för det är vad den är.
Det är också därför länkning fungerar bäst när den följer innehållet i stället för att föregå det. Att bestämma att «den här sidan behöver femton interna länkar» ger femton konstruerade meningar. Att skriva sidan ordentligt och länka där en läsare verkligen skulle vilja ha den andra sidan ger färre länkar som var och en betyder något — och antalet var aldrig målet.